Intervjun

Intervjun gjordes före jul, alltså innan jag fick jobbet som ni kan läsa om i inlägget “Drömjobbet är mitt“, så den är ju inte helt aktuell, men i alla fall. =)

Igår praktiserade vi på ett äldreboende igen. Senast vi gjorde det var i november, så det har gått på tok för lång tid sedan sist, men Lokes skadade tass, högtider mm har kommit i vägen. Besöket igår gick ganska bra, men han stressar upp sig alldeles för lätt just nu och orkar inte koncentrera sig alls. Karro höll sig bestämd med honom, men ja, det verkar inte riktigt som att hans huvud kan processa vettigt i främmande miljöer nu, så det blir till att kliva tillbaka några steg. Håller den här “spökperioden” i sig kommer han omöjligen klara slutproven i april, men det är ju inte hela världen heller. Det var en stor nallebjörn inne i fikarummet som han tyckte var jätteläskig och morrade på och vi stötte på en boende i rullstol i korridoren, vilket han också tyckte var lite läskigt och då skällde han på rullstolen (han har aldrig brytt sig nämnvärt om rullstolar förr). Ja, det går lite fram och tillbaka när man har en unghund. Osäkerheten över konstiga saker kommer och går liksom. En annan dag är det inget som bekommer honom och han kan till och med gå förbi andra hundar utan att skälla. För att ett par dagar senare vara som förbytt igen. Herregud så random det är! Vi satsar hur som helst maximalt på passivitetsträning på nytt. Tur nog var det ingen som blev rädd av att han skällde och gnällde. Att han morrade på nallebjörnen tyckte de till och med var charmigt och hade tonvis med förståelse för att han kunde se den som farlig. “Det är ju inte lätt att vara så ung!”. En dam blev själaglad av att se Loke och kom glatt fram och ville klappa, vilket hon också fick efter att vi satt Loke ned och han var tvungen att koncentrera sig på oss. Han blev dock lite för exalterad av uppmärksamheten och damen fick en rejäl puss på näsan, vilket hon tack och lov bara skrattade åt. Hon sade att han var så vacker och hans ögon så speciella. =) I ett annat fikarum var det en man i rullstol (den rullstolen tyckte inte Loke var läskig) som Loke satte sig hos och blev klappad. Gubben tyckte att Loke hade så mjuk päls. =) Loke satt så fint hos den gubben plötsligt. Det var han själv som tog initiativ till att sätta sig bredvid honom. Om han alltid kunde vara så, så skulle allt vara klappat och klart verkligen.

Hon har 6 hundar - 5 chihuahuor samt en cocker spaniel och försöker hitta fikaställen i Stockholm där de tillåter hundar, samt även recensera de olika hundrastgårdar som finns. Bland annat.

I annonsen stod (lite luddigt som vanligt):
ARBETSUPPGIFTER:
Vi erbjuder Dig ett självständigt och stimulerande arbete. Du kommer att ansvara för att vårt tema byggs upp på ett sätt som våra kunder har stor glädje och nytta av.
Du som söker får gärna ha en hund som du vill utbilda till vårdhund om den inte redan är det.
UTBILDNING/ERFARENHET:
Du som söker skall gärna vara arbetsterapeut eller ha annan lämplig utbildning.
* vara intresserad av att arbeta inom äldreomsorg
* du ska tycka det är stimulerande att handleda och entusiasmera dina arbetskamrater och till sist men inte minst
* du ska ha kunskap och stort intresse för det tema som gäller på det boende som du vill arbeta på

(För första gången någonsin kommer jag få användning av min gymnasieutbildning ((djurvårdare)) också, utöver min socionomutbildning). Jag ska alltså utveckla hela den temaverksamheten som de nu fått i uppdrag att genomföra. Handleda personalen och även samarbeta med dem förstås. De har jättestora allmänna balkonger på boendet och det ska utvecklas till små paradis där man kan odla - en balkong ska ha temat “lilla Italien” tex, med mycket örter. (De har redan låtit en trädgårdsarkitekt komma dit och rita upp de planerna, de måste bara realiseras också). Allt för att skapa en så givande och rolig tillvaro som möjligt för de boende. Utforma utflykter för de boende, exempelvis till 4H-gårdar, naturreservat osv. De ska även ha djur i allmänutrymmena är tanken - burar med fåglar, akvarium, kaniner… I handledningen av personalen ingår både att jag ska stötta dem om det är något och även ha en mer ¤undervisande¤ roll, rent konkret hur man sköter djuren, tränar hundarna osv, för alla djur måste ju kunna komma överens på boendet och jag ska kunna delegera ut arbetet, det är inte jag som ska göra så mycket av det rent praktiska. Och Loke får jobba som terapihund. =D Det administrativa är min uppgift - boka utflykter, göra back up-planer om något skiter sig, skapa samarbeten med olika aktörer osv osv. Så himla spännande! Detta är inte någon jobbtitel som existerar sedan tidigare, utan tills vidare är jag en “temaledare/gruppledare”. ;P Värsta ansvaret och friheten att forma något så som man själv vill! Det känns stort. Något som är både bra och dåligt är att tjänsten är på 75% till att börja med. Bra för att jag får mer ledig tid (Loke är ju fortfarande under utbildning och ju mer tid jag har för att träna honom desto bättre) och dåligt för att man såklart får mindre pengar i fickan. Men fördelarna överväger nackdelarna tycker jag, för det här verkar vara ett så otroligt roligt jobb att jag praktiskt taget exploderar! Och chefen och personalen var så trevlig! Och det är en fast anställning!!

Ett ekipage som börjar arbeta på riktigt i mars! Wee!

Nyårsafton firades lugnt här hemma. Vi gjorde vår egen lilla trerättersmeny och drack gott rödvin. Jag var nervös hur min hund skulle reagera över alla fyrverkerier. Vi bor alldeles intill ett grönområde där de brukar skjuta ganska mycket. Men han reagerade knappt alls! Inte ens på sista kvällspromenaden.
Förrätten på nyårsafton var inspirerad av ett recept på en tomat- och avokadobruschetta med dragoncrème. (Tror det var i en tidning från ICA.) Vi hade pilgrimsmusslor på som kronan på verket, men vilka skaldjur man än föredrar skulle passa.

Varmrätten bestod främst av hästfilé! Detta underbara kött… Jag fick med mig en rejäl bit i julklapp av mamma. Så mört, bara smälter på tungan. Hästfilé slår oxfilé med hästlängder. Till det gjorde vi en vitlöksstinn potatisgratäng med chèvresås. Busenkelt men jättegott. Mmmm….

Hästfilé. Kolla vilken fantastisk färg.

Nästa klipp är ännu ett fall där counter conditioning används. (Se tidigare blogginlägg: Counter conditioning.) Här används också halsbandet för att kontrollera hunden, men det är endast ett milt tryck för att i början kunna styra hunden att titta på föraren istället för på den mötande hunden.

Två andra likande klipp:

Mollie’s bad with other dogs

Dog aggression to people

Hur man väljer att träna sin hund är upp till var och en, tycker jag, även om jag personligen har svårt att förstå de som vill straffa sin hund till lydnad när i princip allt går att göra till något roligt för båda parter istället. Så länge man ser till att öka kraven successivt och alltså arrangerar för sin hund att kunna lyckas och belönas istället för att misslyckas och bestraffas… Men det tar förstås längre tid.
Loke har blivit väldigt possessiv när det gäller hans skadade tass. Detta förvånade oss först, då han är en hund som man kunnat hantera i princip hur som helst. Nu har han börjat markera mot oss när vi ska hantera den skadade tassen. När man tänkte efter förstod man ju hur det började - nämligen veterinärens behandling av honom. De har ju inte tid för “pjåsk” med sina patienter tydligen, utan det första som hände när han kom dit var ju att han brottades ned på skötbordet, blev fasthållen och sedan höll de på med hans onda tass och så har ju skett i några turer fram och tillbaka nu, eftersom stygnen gick upp osv osv - otur kring detta. (Det är bara en av sköterskorna där som gick med på att ta det långsammare och låta mig belöna under tiden). I början var det fortfarande inga problem för mig att byta bandage, sätta på skon m.m., men jag minns ju att han slickade sig om munnen (lugnande signaler) och även mina händer varje gång. Tittade bort. När inte detta funkade har han känt sig tvungen att “höja insatserna” och det har alltså gått så långt som till att han använder tänderna. Veterinären löste detta genom att kränga på munkorg och brotta ned honom lika mycket för det - i slutändan har de gett honom lugnande varje gång så han somnar och hävdar att han är en aggressiv hund… (Loke som innan detta alltså aldrig ens lyft på läppen mot någon). Himla otrevlig episod för honom det här. Funkar det att brotta ned Loke och hålla fast honom? Får vi jobbet gjort? Javisst. Ger han upp till slut? Ja, han orkar ju inte bråka hur länge som helst. Men priset är att han tappar tillit till oss och inte blir han mindre benägen att markera för att freda sig, det är fortfarande lika obehagligt för honom och han vet inget annat sätt att hantera det.
Nu ska vi förhoppningsvis inte behöva till veterinären något mer med den här tassen. Nu är det bara vi själva som får sköta om den resten av vägen om inget mer går fel. Nu vill jag försöka vända detta till att bli något positivt igen, att det inte är farligt att någon håller på med tassen. Han har fortfarande ont förstås, så man får ju ha det i åtanke. Jag satt med Loke häromkvällen och sade till honom att nu ska det bli ett trick av detta. Som vanligt så är Loke blixtsnabb att förstå vad man vill när det gäller tricks. =) Tog ju bara några klick/godis så hade han greppat att det var en bra idé att lyfta på tassen och försöka pricka in den i skyddsskon han ska ha på sig ute. Det märktes dock att han var osäker kring skon och han var tvungen att vanka omkring lite oroligt mellan varje “skoprovning” innan han var redo att testa igen. Nästa steg har varit att dra åt (och dra upp när skon ska av) remmarna, vilket är särskilt känsligt (kanske är ¤rrraaatsch-ljudet¤ från kardborren extra triggande) och det kan jag tyvärr inte träna på ensam, för jag behöver båda händerna för det. Finns det belöning till hands går detta alldeles utmärkt, baconost är viktigare för honom än att säga till oss att låta bli tassen, så med andra ord är det knappast en folkilsk hund vi pratar om. ¬_¬ När tassen är läkt och inte gör ont alls längre hoppas jag kunna få bort alla negativa uppfattningar han har om att få tassen hanterad, så vi kommer tillbaka till rutan där Loke kan hanteras hur som helst igen. Däremot ska vi helt klart byta veterinärklinik.